Tack vare vår civilisations vetenskapliga framsteg finns det nu en uppsjö med olika slags kemiska bekämpningsmedel. En del av dem är selektiva, dvs dödar bara ogräs och skonar det man vill ha kvar. Andra förintar all växtlighet som får oturen att hamna i kontakt med dem. Vissa är selektiva i små doser och allförstörande i större. Allt det här, särskilt om de selektiva medlen, skulle låta helt fantastiskt om inte den stora nackdelen - majoriteten av alla bekämpningsmedel är giftiga och miljöfarliga. Vissa producenter marknadsför sina produkter med påståenden om att just deras grejer är så gott som helt ofarliga och så in i h-e miljövänliga men sedan fälls de för vilseledande reklam, osanna uppgifter i reklam och förfalskning av forskningresultat. Med tanke på allt detta känns det alltför läskigt att testa något av dessa undermedel i den egna trädgården så jag valde det som anses som det allra minst miljöfarliga - den vanliga ogräsättikan.

 

Så... Man köper ättikan - en femlitersdunk med 12%-lösning, skaffar en besprutningsanordning, monterar ihop den med dunken och sätter igång. Direkt efter starten börjar det kännas att en gasmask bör också ingå. Och gärna en rymddräkt för den delen. Till slut känner jag mig ungefär lika sexig som Anticimex....

 

Resultatet börjar synas först nästa dag - en del av växterna är helt eller delvis missfärgade och ser uppenbart döende ut.

 

Fördelar:

1. Hmm... Ogräset dör förvisso.

2. Hela proceduren tar förhållandevis lite tid.

 

Nackdelar:

1. Begränsat användningsområde. Behandlingen duger bara på ytor där man vill förstöra all växtlighet.

2. Det finns så många fler begränsningar kring användningen: man ska helst syssla med det på förmiddagen en torr och solig dag; växterna ska vara unga; de ska dessutom vara torra; det ska inte vara kallare än 10 grader; det ska inte föreligga risk för regn den dagen... En kylig och regning sommar får man svårt att hitta dagar då alla dessa villkor blir upfyllda.

3. LUKTAR.  Det osar så starkt att det är lätt att få en känsla av att man effektivt bekämpar sig själv. Bara en fanatisk älskare av pressgurkan kan nog stå ut med lukten som stannar kvar på platsen i två-tre dagar.

4. Ogräset dör (i alla fall de övre växtdelarna) men ligger kvar och ser fult ut så man måste plocka upp allt för hand. Om en till två veckor växer nya plantor på samma ställe så man måste hålla på med besprutningen minst varannan vecka under hela säsongen.

5. Trots att ättikan sägs vara den minst miljöfarliga av alla herbicider kan den påverka Ph-värdet i jorden och vattnet vilket självklart påverkar miljön.

Betyg -